Dag 1. Lite om mig ( blev till mycket om mig )

Vilken ände börjar man i ?

Jag heter Natalie, för den som missat. Jag är född 93, och uppvuxen i världens goaste familj. Som liten var jag en ovanligt glad och sprallig varelse. Jag var väldigt sjuk, och var jämt på sjukhuset, men inte brydde jag mig om det. Jag älskade livet, och när jag fick vara i närheten av djur så var jag helt i extas! Högsta drömmen var att få en hundvalp, eller att få börja rida. Eftersom att min sjukdom delvis gjorde mig allergisk mot solen, så satt jag inne mycket. Jag älskade att läsa och skriva, läste minst en bok i veckan. Drömyrken var författare eller veterinär. Jag var också bombsäker på att jag skulle göra skillnad på jorden, att jag skulle kunna få alla elaka människor till godhjärtade.

När jag var nio år blev jag helt friskförklarad från min sjukdom. Jag kunde leka och springa precis som andra barn! Dock var jag lite mindre än alla andra, delvis pga att jag regelbundet åt kortison som gör att man stannar till i växten. Sen så har jag inte jättelånga föräldrar heller. Detta satte sina spår, så idag är jag endast 153 centimeter lång. Ingenting som jag har problem med alls längre.

Till personligheten är jag väldigt upp och ner. Förstår inte riktigt hur mina vänner står ut, men det gör dom! Jag tror att jag är en person som man antingen störtgillar, eller stör sig på. Jag är väldigt ärlig ( något jag ärvt från far min ), jag säger ofta saker jag ångrar. Att göra en annan människa illa är det värsta jag vet. Jag hatar människor som måste trycka ner andra för att känna sig bättre. Människor som ger helt onödiga kommentarer som gör mer skada en nytta. Jag söker mig till människor som skrattar och som får mig att skratta. En av livets finaste gåvor är att få skratta! Under åren fram tills idag har jag hunnit knyta många vackra band till andra människor. Somliga glider man ifrån, men jag tror, att om det är äkta vänskap - så hittar man tillbaka någon gång.

Nu går jag andra året på naturvetenskapliga programmet. Ettan var ett helvete som bestod av mer tårar än skratt. Jag har väldigt höga krav på mig själv, men är samtidigt väldigt lat. Ingen bra kombination. Dessutom hann jag ha halsfluss elva gånger på ett år.  

I nian lärde jag känna min underbara älskling, Stefan. Vi har hållt ihop i snart två år, och han gör mig hel! Jag hade aldrig förväntat mig att det skulle bli vi två, och inte heller att vi skulle funka så bra. Det hade nog inte han heller. Vi är väldigt olika, till viss del.  ( Mer om han kommer i ett annat inlägg ).

Saker jag älskar är: Min pussgurka, mina underbara vänner, att skratta, prata, shoppa, trixa med smink och hår. Kolla på / läsa vampyrserier, äta chips, fondue och chokladbollar. Och självklart vara nära djur, hundar och hästar är mina favoritdjur.

Min favoritfärg är sorgligt nog svart. Annars är turkost och rosa fina färger.

Mitt favoritämne i skolan just idag är biologi. Det jag gillar minst är matte/fysik.

Jag är en väldigt filosofisk person och jag tänker extremt mycket. Jag har farligt lätt för att öppna mig för andra människor. Men jag har inte lika lätt för att knyta starka band som håller. För mig är det viktigare att ha en väldigt bra vän, än tusen lite ytligare vänner. Jag söker alltid trygghet och hatar förändringar.

Kort sagt är jag: galen, öppen, ärlig, skrattlysten och fantasifull.



Detta blev en hel roman, men nu finns det inte mycket som ni inte vet om mig!


Kommentarer
Postat av: din "bästis" .............................

du nämnde inte mig! du skrev INGET om mig! DU KÄNDE MIG INNAN STEFAN!!!

besviken..

2011-01-12 @ 23:02:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0