mycurls

Jag tänkte att jag kunde dra en historia om mig och Stefan, och hur vi träffades!

Allt började på nyår för två årsedan, 2008/2009. Carro min bästa vän är tillsammans med Marcus. Marcus och Stefan är kusiner. Vi bestämde oss för att ha myskväll hemma hos Carro, och bjöd med Stefan och Marcus.

Okej för ärlighetens skull: Carro och Stefan har varit tillsammans. Men det var såå länge sen, och det var under en såå kort tid. Fast när vi hade nyårskvällen var det det enda jag hade i huvudet, att Stefan inte var intressant, för han var Carros ex.

Under kvällen åt vi god mat och såg på skräckfilm. Kollade på raketer, och snackade. Eftersom att Carro och Marcus satt och pussades i en fåtölj så pratade jag en hel del med Stefan. Men inget mer än så. Morgonen efter låg vi och brottades om soffan. Det slutade på något konstigt sätt med att jag låg framför honom, och han höll om mig.

Efter nyår började vi sms:a rätt mycket. Jag insåg att han var väldigt annorlunda, och på ett sätt väldigt mogen. Han förstod väldigt mycket, som killar i den åldern inte förstod alls.

Vi träffades ett par gånger till med Carro och Marcus. Det hände inte så mycket, men jag började förstå att han hade känslor för mig. Till en början var det spännande. Men sen insåg jag att vi började komma varandra rätt nära. Då fick jag panik!

Jag har alltid fungerat så, att det är roligt att flirta, fram tills man får det man vill ha. Så när Stefan gång på gång försökte säga att han tyckte om mig, låtsades jag inte förstå. Men jag kunde inte undgå att känna hur det pirrade i magen varje gång hans hand snuddade vid min. Eller hur glad jag blev varje gång telefonen pep till.

Innan vi hann träffas helt ensamma åkte han iväg på en skidsemester. Vi pratade i telefon en hel del under den veckan, och bestämde att vi skulle ses så fort han kom hem. Och så blev det.

Fredag den 13:onde kom han hem till mig. Vi kollade på film, åt middag med min familj. Och bestämde oss sedan för att gå hem till honom. Jag sov hos honom.  Och jag minns att vi fortfarande inte hade pussats. Men när vi låg där i sängen, och jag var precis på gränsen mellan vaken och sovandes, så pussade han mig i pannan. Och sen helt plötsligt kände jag hans läppar mot mina.

Dagen efter pussade jag honom snabbt, och åkte sedan hem. Jag kunde fortfarande inte bestämma mig för hur jag skulle göra. Veckan efter träffades vi flera gånger, och till slut visste jag helt säkert. Jag ville ha honom! Vi bestämde att fredag den trettonde skulle vara "vår" dag, och så blev det!

Om exakt en månad har vi två år tillsammans. Hoppas att vi hittar på något riktigt mysigt då. Stefan är min första riktiga pojkvän, vilket är rätt ovanligt att det håller så bra då. Vi funkar riktigt bra tillsammans, och gör varandra hela!

Vi var väldigt olika när vi träffades, och har fortfarande en hel del olikheter, men vi har liksom, växt ihop.

Vilken ände börjar man i ?

Jag heter Natalie, för den som missat. Jag är född 93, och uppvuxen i världens goaste familj. Som liten var jag en ovanligt glad och sprallig varelse. Jag var väldigt sjuk, och var jämt på sjukhuset, men inte brydde jag mig om det. Jag älskade livet, och när jag fick vara i närheten av djur så var jag helt i extas! Högsta drömmen var att få en hundvalp, eller att få börja rida. Eftersom att min sjukdom delvis gjorde mig allergisk mot solen, så satt jag inne mycket. Jag älskade att läsa och skriva, läste minst en bok i veckan. Drömyrken var författare eller veterinär. Jag var också bombsäker på att jag skulle göra skillnad på jorden, att jag skulle kunna få alla elaka människor till godhjärtade.

När jag var nio år blev jag helt friskförklarad från min sjukdom. Jag kunde leka och springa precis som andra barn! Dock var jag lite mindre än alla andra, delvis pga att jag regelbundet åt kortison som gör att man stannar till i växten. Sen så har jag inte jättelånga föräldrar heller. Detta satte sina spår, så idag är jag endast 153 centimeter lång. Ingenting som jag har problem med alls längre.

Till personligheten är jag väldigt upp och ner. Förstår inte riktigt hur mina vänner står ut, men det gör dom! Jag tror att jag är en person som man antingen störtgillar, eller stör sig på. Jag är väldigt ärlig ( något jag ärvt från far min ), jag säger ofta saker jag ångrar. Att göra en annan människa illa är det värsta jag vet. Jag hatar människor som måste trycka ner andra för att känna sig bättre. Människor som ger helt onödiga kommentarer som gör mer skada en nytta. Jag söker mig till människor som skrattar och som får mig att skratta. En av livets finaste gåvor är att få skratta! Under åren fram tills idag har jag hunnit knyta många vackra band till andra människor. Somliga glider man ifrån, men jag tror, att om det är äkta vänskap - så hittar man tillbaka någon gång.

Nu går jag andra året på naturvetenskapliga programmet. Ettan var ett helvete som bestod av mer tårar än skratt. Jag har väldigt höga krav på mig själv, men är samtidigt väldigt lat. Ingen bra kombination. Dessutom hann jag ha halsfluss elva gånger på ett år.  

I nian lärde jag känna min underbara älskling, Stefan. Vi har hållt ihop i snart två år, och han gör mig hel! Jag hade aldrig förväntat mig att det skulle bli vi två, och inte heller att vi skulle funka så bra. Det hade nog inte han heller. Vi är väldigt olika, till viss del.  ( Mer om han kommer i ett annat inlägg ).

Saker jag älskar är: Min pussgurka, mina underbara vänner, att skratta, prata, shoppa, trixa med smink och hår. Kolla på / läsa vampyrserier, äta chips, fondue och chokladbollar. Och självklart vara nära djur, hundar och hästar är mina favoritdjur.

Min favoritfärg är sorgligt nog svart. Annars är turkost och rosa fina färger.

Mitt favoritämne i skolan just idag är biologi. Det jag gillar minst är matte/fysik.

Jag är en väldigt filosofisk person och jag tänker extremt mycket. Jag har farligt lätt för att öppna mig för andra människor. Men jag har inte lika lätt för att knyta starka band som håller. För mig är det viktigare att ha en väldigt bra vän, än tusen lite ytligare vänner. Jag söker alltid trygghet och hatar förändringar.

Kort sagt är jag: galen, öppen, ärlig, skrattlysten och fantasifull.



Detta blev en hel roman, men nu finns det inte mycket som ni inte vet om mig!